En Familj – August: Osage County

Tycker du att din familj är lite knäpp? Då har du inte mött Weston-familjen. Så här beskrivs de av SF.

Violet Weston är en pillerknaprande matriark i en av Söderns mest dysfunktionella familjer. En natt försvinner Beverly, Violets man sedan 30 år, mystiskt och utan ett spår. Beverlys försvinnande får parets tre döttrar att återvända till sitt barndomshem tillsammans med sina familjer, för att trösta sin mor och hjälpa till att ta reda på vad som hände deras far. Som i de flesta familjer tar hemmet fram det bästa och värsta ur alla, medan döttrarna faller tillbaka in i sina gamla roller i den oförlåtliga familjehierarkin – mitt i den stekheta augustivärmen.

Filmkritikerna diskuterar:

Linda Hörnfeldt:

Meryl Streep och Julia Roberts, två ikoner av vår tid, drabbar samman i “En familj – August: Osage County” baserad på Tracy Letts Pulitzer Prize- och Tony-belönta pjäs, en mörk, tokrolig och djupt cynisk historia om familjen Weston. Både Meryl Streep och Julia Roberts har nominerats till Oscars för sina respektive roller, mycket välförtjänt så.

Att anpassa en fyra timmar lång pjäs till vita duken är inte världens enklaste jobb. Och då är det en himla tur om man kan få originalförfattaren att göra jobbet. Detta vinner “En familj” mycket på, Tracy Letts rappa, avskalade och bittra dialog får sitt rättmätiga utrymme och skådespelarna är kraften som driver filmen framåt. Tempot lämnar dock lite att önska, men filmen får ändå ny fart i rättan tid rakt igenom.

Skådespelarna. Här skulle jag kunna gå på för evigt.

Jag måste börja med Julia Roberts. Hon är makalös. Hon visar känslor som jag aldrig sett träda över hennes ansikte förut, och för ett stenhårt Julia Roberts-fan sedan 20 år tillbaka så är det verkligen att säga något. Hon pendlar mellan bitterhet och total uppgivenhet till ett raseri sällan skådat. Julia gör karriärbästa i “En familj”. Bara hon är anledning att se den här filmen.

Även Meryl Streep gör en fantastisk skådespelarinsats, hon blir nästan en karrikatyr av sin rollfigur i pillerdimman. Mitt hjärta brister lite för Juliette Lewis karaktär när hon försöker bli sedd av sin mor och Julianne Nicholson är så bra när hon försöker bryta sig loss från sin kuvade plats i familjen. Margo Martindale och Chris Cooper gör ett mycket dynamiskt, humoristiskt och dramatiskt par, gillas skarpt! Rakt igenom är det mycket hög klass på skådespelarinsatserna, de är den stora behålllningen med filmen. Det här är en “actor’s piece”.

Och så måste vi prata lite om ångesten. Herregud vilken ångest! Folk är elaka och dryga och ändå ska man liksom kramas och älska varandra för att man tillhör samma familj och den kampen och ambivalensen och nämnde jag ångest? Den är rätt genomgående. Och ÅH så bra.

Så. Sammanfattningsvis? Grym karaktärsfilm, rapp dialog, fantastiska skådespelare – och man får se Julia Roberts brotta ner Meryl Streep. Bara det liksom. Gå och se!

Filmtrailer:

Betyg : 4 av 5 möjliga