Korparna

Dagens filmtips är den svenska filmen Korparna. Här får vi följa Agne i hans vardag på sin gård och den ständiga kampen som han genomgår.

Filmkritikerna diskuterar:

Helena Olmås:

Agne sliter hårt för att få gården att gå runt. Ett arbete som nöter på honom både fysiskt och psykiskt. Pressen ökar ytterligare när arrendeägaren vill modernisera och hotar att säga upp arrendet. Agnes familj har brukat gården i generationer och han har tagit för givet att äldste sonen Klas ska ta över när han själv inte längre orkar. Klas däremot vill inte gå i faderns fotspår, men vill inte heller lägga ytterligare börda på sin far. En man som redan verkar ha fått nog av verkligheten. Frågan är hur länge man kan skjuta upp det oundvikliga?

Det är en konst att tala utan ord. Reine Brynolfsson bemästrar den konsten som ingen annan i Jens Assurs långfilmsdebut Korparna. Som den mentalt tärda bonden Agne briljerar han stort med sitt kroppsspråk och uttryck. Inte mycket sägs, men den frenetiskt arbetande mannen talar till mig på ett sätt som få andra filmkaraktärer har gjort. Känslorna på duken flyttar in i kroppen och stannar där länge. Jag känner hoppet. Slitet. Besvikelsen och smärtan. Av tystnaden i salongen att döma vågar jag lova att de allra flesta känner precis samma sak som jag.

Den ordfattiga dialogen mellan Agne och sonen Klas (Jakob Nordström) är stark och lämnar ingen oberörd. Agnes desperata försök att nå fram med sina förväntningar, och en gnutta svårtolkad kärlek, till den unga man som han förväntar sig ska ta över gården känns rejält i magen. Klas intresse ligger dock inte alls i den arbetskrävande gården, utan snarare i fritt flygande fåglar och spännande kärlek. Agnes desperation växer sig större och ovissheten över vad som komma skall gör att tiden i biostolen går otroligt snabbt. För mig är det ett klart tecken på att jag gillar det jag ser. Väldigt mycket.

Fotot är bedövande vackert, många gånger som en stark kontrast till den tunga historien och de trasiga relationerna. Det är rått, drömskt och smärtsamt i en gripande blandning. Historien är alltid och överallt aktuell, inte bara på den svenska landsbygden under 70-talet. Den är applicerbar i alla samhällsskikt, både i storstäder och små avfolkningsorter. Förväntningar, hoppfullhet, besvikelse och bitterhet. Överallt finns det och inte sällan sliter det människor mentalt sönder och samman. Karaktärerna på den slitna gården i Korparna är inget undantag. Det är smärtsamt på ett sätt som gör fysiskt ont hos betraktaren.

Filmtrailer:

Betyg : 5 av 5 möjliga