Title

Kort info om filmen

Filmkritikerna diskuterar:

Erik Fellman:
Här får vi följa Ted Gärdestads livsöde. Vilket gör att vi får följa med på en bergdalbana av känslor. Utöver att fånga upp Teds karriär inom musik så får vi följa med på en väldigt speciell och nära relation mellan de två bröderna Gärdestad. Vi får följa Ted i sin kontunuerliga jakt på att finna sig själv och förstå sig själv samtidigt som han brottas med sina inre demoner.

Helena Olmås:
En dag utan kärlek är en förlorad dag. Orden är Ted Gärdestads, men efter att ha sett filmen om hans liv förstår jag att de inte bara var ord för Ted. Det var hans livsfilosofi som kanske tillslut tärde honom sönder och samman. Det är vackert, rörande men samtidigt så otroligt sorgligt att se hur sårbar en människa blir när världen utanför inte är lika kärleksfull.

Jag ler igenkännande när filmen rullar igång. Situationen är så stereotyp på något sätt. Ted, ung och disträ, lever i sin egen värld och följer som tonåring sitt hjärta till hundra procent. Han är lovande i tennis men vill hellre skriva musik, något hans frustrerade pappa (Johan Hedenberg) inte är särskilt road av. Tillsammans med sin bror Kenneth (Peter Viitanen) försvinner Ted in i musikens värld och i den lever de i perfekt symbios med varandra. Det är vackert och fyllt med kärlek. Jag njuter verkligen av att se hur en människa satsar och tror så gränslöst mycket på det han vill.
Med en karriär lika snabb som ett rusande tåg hinner dock Ted och hans lättsårade hjärta inte med. Musiken tappar glädjen och förvirringen blir mer och mer påtaglig. Adam Pålsson gör en helt briljant tolkning av det psykiska helvete Ted tillslut lever i och ingen lämnas oberörd. Man vill så gärna att kärleken ska segra men istället tvingas man bevittna hur denna sårbara, vilsna unga man dras längre och längre ner mot botten. Hoppet sinar för varje scen och något olustigt kryper i kroppen. Brodern Kenneth står handfallen, ändå är det kärleken till honom som lyser starkast av dem alla.

När jag var 18 år gick Ted Gärdestad bort. Jag kommer ihåg det men jag blev inte märkvärt berörd. För mig var han ”Jag vill ha en egen måne”-mannen, men jag hade missat hans storhetstid eftersom jag föddes samma år som han vann melodifestivalen. 1997 läste jag i tidningarna om hur dålig hans psykiska hälsa var och skummade igenom tillbakablickarna på hans liv som en av Sveriges största artister. Alla visste ju vem Ted Gärdestad var och alla hade sjungit med i hans låtar på ett dansgolv. Sol, vind och vatten. Satellit. Jag ska fånga en ängel. Men det är först nu, 20 år senare, som jag förstår hans enorma storhet och talang. Tack för det Hannes Holm.

Filmtrailer:

Betyg : 4 av 5 möjliga